Lena-Lena kom självmant till vår gård en vårdag för några år sedan. Även om jag förklarade att stället redan var fullt av katter så beslöt hon sig för att stanna. Om det är någon katt som har snott en bit av mitt hjärta så är det just hon. Skulle hon inte vara hemma till sin frukost klockan nio så blir jag direkt orolig och undrar vad hon är. Lyckligtvis så brukar hon bara vara lite morgontrött, när jag ropar så hörs ofta ett kuttrande uppifrån höloftet.
Lena-Lena är kompis med alla. Hästarna, hundar, grannens kor och självklart oss människor. Hon är orädd och kärleksfull, och svarar med ett karakteristiskt ”mmrrrp” när man pratar med henne.
Läsarkommentarer