När min underbara katt Fanny försvann så blev det tomt i vårt hus. Hon var en katt fylld av energi och humor. Glad och sprallig.
Rolig och kurrig av mycket spinn. Vi hade börjat träna henne med olika tricks och hon älskade att visa upp sig.
Så blev hon akut sjuk och hon gick inte att rädda. Jag grät, och grät och tyckte livet var orättvist.
Jag hade aldrig kunnat tro att hon skulle försvinna, vi var ju så tajta tillsammans.
Fastän jag har Madde, Klas och Lena-Lena, var Fanny något speciellt. En stor personlighet.
När hon hade gått bort blev det helt tyst och tomt även om jag har två andra britter. Klas har fyllt tolv år och Madde är nu sju år. Huskatten Lena-Lena är fem.
Vi har pratat om en ny katt och vilka önskemål vi har om en eventuellt ny familjemedlem.
Det ska vara en Brittiskt korthår, en hane, gärna blå-vit, snygg, trevlig, framåt, rolig, tuff, uppfödd på bästa vis, glad, nyfiken, frisk, gärna släkt med någon av våra gamla katter, gullig, söt, lagom i storlek, bildskön, efter friska och hälsotestade föräldrar och ha det där speciella sättet som inte går att förklara.
Oj, listan blev lång!
Jag kontaktade en uppfödare förra veckan och berättade om min önskan, och hon berättade att skulle tänka på mig när hon planerade nästa parning.
Men så plingade det i telefonen i måndags, och ett sms ramlade in med några bilder på en vacker blå-vit britt och texten Vet du någon som vill köpa mig?
Igår var jag och tittade på kattungen, dessvärre en hona, men att bara titta kostar inget. Och en fika kan man alltid trycka ner. Ska ju bara titta. Har stora krav. Kattungen kanske ändå springer och gömma sig och då är det ju inget för mig.
Men faktum är den att hon har alla mina gamla katter i sin stamtavla i tolv generationer bakåt, samt att Fanny är hennes mormor. Så nyfiken var jag, väldigt nyfiken.
Herregud vilken liten piggelin jag fick träffa. Glad, framåt, och massor med bus och upptåg. Hon hoppade och skuttade, sprang runt i fullt fart. Och när jag lyfte upp henne så bara slappnade hon av och tillät mig pilla på henne överallt. Jag åkte därifrån med ett löfte att få sova på saken.
Gissa om jag har haft myror i hjärnan i natt.
Nå, vad tycker du? Är hon inte söt?





