Trettonåriga Emil njuter av sommaren oavsett vilket väder det är . Matte Nilla Sundling är snäll nog att erbjuda ett paraply. 🙂 Och visst kan man njuta av regn också! Nilla, skicka din adress till oss så kan vi skicka iväg er vinst!
Tävling: På andra plats..
Delta njuter av sin egen lilla ”trädgård”. 🙂 Ser ni hur hon håller i gräset med sina framtassar? Delta är sambo med Whisky och Marie Jönsson (som har tagit bilden). Skicka gärna din adress till oss Marie, så att vi kan skicka ut din vinst!
Tävling: På tredje plats..
Här har vi en katt som verkligen njuter. Vackra Rut fick komma ut på en promenad i skogen och det verkade hon verkligen tycka om! 🙂 Caroline Andersson har tagit bilden. Skicka gärna din adress till oss så att vi kan skicka ut din vinst!
Varje tass räknas!
Nu är det gjort! Och de har med största sannolikhet levererats oxå..
#varjetass2014
Jag har funderat och funderat, mått jäkligt dåligt över att gång på gång läsa i media om tillslag av vanskötta katter och hur det sedan beslutas att de ska avlivas för att de är ”förvildade” eller skygga.
Det är bra att det finns djurskyddsinspektörer som kan ingripa när det går för långt med vanvård av djur men jag tycker inte det är rättvist att katterna ska betala med sina liv för att de uppvisar ett skrämt beteende.
Att vara förvildad är bara ett tillstånd som en väldigt rädd och stressad katt uppvisar, det tillståndet förändras när katten känner sig trygg och säker igen. I bland tar det tid och ibland kan detta beteende förändras från en sekund till en annan när katten väl beslutar sig att ”inget är farligt”.
Att bli infångad under stressade och panikslagna former,att åka i en liten främmande transportbur i en stor skrämmande bil, att hamna på ett pensionat där det finns andra katter eller andra djur, där det är höga ljud eller hundar som skäller är oerhört skrämmande och oerhört stressande för en katt som kanske levt med en person i ett lugnt hem under en lång tid.
Jag undrar hur många katter som får beslutet att de ska avlivas i Sverige under ett år?
Och om varje kattfall kostar 3000:-/ st i omhändertagande, transport, pensionat, avlivning och kremering, så kan det bli oerhörda stora summor av vad våra skattepengar går till.
I förgår skrev jag ett brev och skickade till alla partiledare om att de MÅSTE ta tag i Sveriges kattproblem. Att de måste ta saken på fullaste allvar och kräva id-märkning av alla katter med obligatorisk ägarregistrering och kastreringskrav på de katter som ska vistas fritt ute.
Att de gör något för att hjälpa till att minska antalet hemlösa katter. Det kan vara så illa att det finns 150 000 hemlösa katter i Sverige idag och det kan vara så att det föds närmare en miljon kattungar varje år. Var tar alla dessa vägen?
Jag undrar om någon kommer att svara på mitt brev, det ska bli spännande!
Men kanske de tänker :äsch, det är bara en katt, och en ”galen kattkärring” som skrivit ett töntigt brev och så blir det kastat i papperskorgen!
Jag ser fram emot detta med spänning, vi står ju oxå väldigt nära ett val!
Och vi vet att de som bestämmer sig för vad de ska rösta på gör oftast det dagen innan det stora valet i september.
Vi kattägare är ju många, och vi har alla en röst var att fördela på den som vi tycker bäst om.
Nåväl, jag vill uppmana er som har en f.d hemlös och f.d ”förvildad katt” att lägga upp en bild på Instagram med hashtagen #varjetass2014
Du får gärna dela din bild på min sida på facebook också.
Varje tass räknas!
Onsdagsfrågan: behöver han sällskap?
Vi har världens goaste hankatt som blir ett år i maj, enda problemet är att så fort vi släpper ut honom så kommer han inte hem utan vi får hämta honom nånstans i bostadsområdet då han ”flyttar in” hos andra med katt. Vi har provat att ha honom inne en vecka så han lär sig var han bor, vi kastrerade honom för 2 veckor sedan, men inget verkar hjälpa. Det hela började med att han som 5 månader gammal kattunge sprang bort och bodde hos en annan familj med många katter under 7 veckor innan vi hittade honom. När vi fick tillbaka honom fick han vara inne ett par månader och när vi började släppa ut honom efter jul gick det bra till en början. Men nu får vi i princip alltid åka och hämta honom. Vad kan vi göra? Behöver vi skaffa en till katt så att han får sällskap? Han är extremt social för att vara katt.
SVAR: Ja, du.. sociala katter älskar sällskap och då hänger de på andra katter och bokstavligen flyttar in hos andra kattägare, om de får förstås. Det är säkert inte så att han inte hittar hem utan han tycker det är mycket mer spännande att utforska området och blir han sedan belönad genom klappar och kanske en matbit, då blir ju världen extra spännande. Nu blir ju min fråga – måste han gå ut själv? Kan ni gå ut i koppel med honom i stället? Eller varför inte bygga en rastgård till honom? Ni måste ta en funderare på hur ni ska göra och att skaffa en katt till kan hjälpa MEN det kan också leda till att den lilla katten följer efter den stora.
Klas är en kattherre som inte tycker om småbarn.
Grannar i storbråk om katter
I Expressen den 20e juli så kunde man läsa om det här bråket i Bredaryd, Småland. En kvinna i 50-årsåldern har en katt som grannens katter är elaka mot. Grannarna har skrattat åt henne när hon har försökt diskutera problemet. Vad gör man då? Det behöver inte gå så långt att man behöver koppla in Grannfejden eller Robert Aschberg. Här ska du få lite tips om du är i en liknande situation.
– Den katten du släpper ut är givetvis kastrerad. Fertila katter är ofta mycket mer reviraggressiva än sina kastrerade kamrater.
– Har du veterinärundersökt den katt som du anser aggressiv? Den kanske i själva verket har ont någonstans.
– Prata med din granne och försökt komma överrens om olika klockslag eller delar av dygnet som katterna är ute. Din granne kanske kan ha eftermiddagstid och du kvällstid?
– Om du inte vill ha in andras katter på din tomt så går det att skrämma bort dem med snälla metoder, det är inte okej att skjuta, kasta saker, slå eller sparka. Oavsett hur irriterad du är. 🙂
Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om just detta, det finner du här!
– Ge din katt en chans att komma undan sina rivaler genom att exempelvis ha en kattlåda som enbart kan öppnas av din katt. Detta kräver oftast att katten är chippad. Ett exempel på en sådan lucka finns här!
– Kontakta en kattbeteenderådgivare.