Har en norsk skogkattunge på 3 månader. Hon är väldigt pigg, aktiv och leker med allt. Men hon är mer inriktad på attack än lek och är väldigt “hårdhänt”! Man kan kela lite och hålla i henne ibland men efter en liten stund så hugger hon och fortsätter bita och klösa tills man, ganska snart, släpper ner henne! Det spelar ingen roll om det är vi som går till henne eller om hon kommer till oss, det är samma sak. Hon biter tag och börjar rivas, helt oprovocerat, och hon kommer alltid tillbaka några gånger och börjar om igen direkt när man flyttar på henne. Dessutom har vi en gammal katt som kattungen allt för ofta ger sig på, mer eller mindre aggressivt. Den äldre katten är tyvärr så snäll och försiktig att hon inte försvarar sig utan bara fräser och försöker springa ifrån när hon blir anfallen. Vi har en stor klösmöbel där de får avreagera sig och vi bor i en stor öppen lägenhet så det finns yta att röra sig på. Det känns lite hårt att ge lugnande medicin till en kattunge, men när hon är så här så kanske det finns nåt alternativ?

 SVAR: Oj,oj, det här låter som en väldigt busig kattunge som har kommit på att bitasleken är kul. Ibland har vi människor tränat in den helt omedvetet för att vi har lekt med våra händer på kattungens mage. Kill, kill…. och så biter den lilla kattungen oss i händerna, jättekul….fast bara när kattungen är väldigt liten och med små tänder.

Det vi nu har lärt den är att den kan och får brottas med våra händer, totalt respektlöst och ju större den blir ju hårdare blir leken. Kattungen gör det inte för att den är aggressiv utan för att det är lek som den tycker är kul! Och kanske kattungen är av en tuffare och mer framåt modell!

En Norsk Skogkatt är en katt som är väldigt aktiv och alert och behöver mycket aktivitet av olika leksaker. När hon försöker bita er, då avslutar ni leken direkt och går där ifrån. Låt kattungen komma till er istället och när den kommer och inte biter er, kan ni ge den en godbit. Se till att kattungen har massa olika leksaker och även lite större leksaker som den får lov att bita i. Självklart kan det vara bra att titta den i munnen och se att allt ser bra ut, och att den inte har något munproblem, för det kan utlösa ett bitbeteende. Man ska INTE ge sin kattunge någon lugnande medicin utan bättre är att ta kontakt med uppfödaren och berätta om dessa bitbekymmer och se till att få hjälp av professionellt folk. Får ni inte ordning på problemen ta kontakt med en kattbeteenderådgivare för vidare träningshjälp. Ha tålamod och Lycka till!

IMG_1995-450x300

Inte alla kattungar är såhär lugna och snälla. 

Susanne Hellman Holmström - kattbeteendevetare

Kattpsykolog Susanne Hellman Holmström

Hjälper dig med kattproblem | Föreläser | Utbildar
Här kan du läsa om vad som kan ligga bakom kattens beteende och vad du kan göra åt det. Du får också ta del av nyheter och annat. Välkommen att kommentera!

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Lena säger

    Vi fick en 3-årig katt från Djurens Vänner i Nässjö. Underbar bastant svart katt (6 kg!!) Mycket kärvänlig och mysig på alla vis, men han blev helt hysteriskt ibland och attackerade både mina fötter och mina händer till en början. Mycket blod och plåster. Nu är det helt annorlunda. Vändningen kom när jag i rent instinktivt daskade till honom och sa NEJ väldigt kraftigt. Han satt upp och tittade stort på mig. Han såg mycket förvånad ut faktiskt. Jag skadade inte honom på något vis – det var inte menat att göra så utan det var ren självbevarelsedrift från min sida. Nu tycker han det är lika roligt att ligga i “bakhåll” och attackera matte men det är inga bett längre och han använder inte klorna heller. Sedan det tillfället så har det inte hänt. Sedan så är det väl så att katter lär sig att känna förtroende – men de behöver också lära sig att känna respekt. En kattunge kan ju inte hålla på så med sin mamma för det tolererar inte mamman i längden.
    Jag sa ifrån väldigt starkt och det förstod min katt (klok som han är <3 )

  2. berit agedal säger

    En del katter är såna där. Jag har en blandraskisse, åtta månader som är likadan, t.o.m. den äldre är likadan. Jag har verkligen inte tänkt på att ge katten lugnande, det kan till och med bli upp och ned. Den enda jag har är att det är väl “min tur” nu! Hon har blivit något litet bättre och nu ska hon få en katt till, så var det väl fan! Lycka till med skogsungen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.