När min underbara katt Fanny försvann så blev det tomt i vårt hus. Hon var en katt fylld av energi och humor. Glad och sprallig.
Rolig och kurrig av mycket spinn. Vi hade börjat träna henne med olika tricks och hon älskade att visa upp sig.
Så blev hon akut sjuk och hon gick inte att rädda. Jag grät, och grät och tyckte livet var orättvist.
Jag hade aldrig kunnat tro att hon skulle försvinna, vi var ju så tajta tillsammans.
Fastän jag har Madde, Klas och Lena-Lena, var Fanny något speciellt. En stor personlighet.
När hon hade gått bort blev det helt tyst och tomt även om jag har två andra britter. Klas har fyllt tolv år och Madde är nu sju år. Huskatten Lena-Lena är fem.

Vi har pratat om en ny katt och vilka önskemål vi har om en eventuellt ny familjemedlem.
Det ska vara en Brittiskt korthår, en hane, gärna blå-vit, snygg, trevlig, framåt, rolig, tuff, uppfödd på bästa vis, glad, nyfiken, frisk, gärna släkt med någon av våra gamla katter, gullig, söt, lagom i storlek, bildskön, efter friska och hälsotestade föräldrar och ha det där speciella sättet som inte går att förklara.
Oj, listan blev lång!
Jag kontaktade en uppfödare förra veckan och berättade om min önskan, och hon berättade att skulle tänka på mig när hon planerade nästa parning.

Men så plingade det i telefonen i måndags, och ett sms ramlade in med några bilder på en vacker blå-vit britt och texten Vet du någon som vill köpa mig?

Igår var jag och tittade på kattungen, dessvärre en hona, men att bara titta kostar inget. Och en fika kan man alltid trycka ner. Ska ju bara titta. Har stora krav. Kattungen kanske ändå springer och gömma sig och då är det ju inget för mig.
Men faktum är den att hon har alla mina gamla katter i sin stamtavla i tolv generationer bakåt, samt att Fanny är hennes mormor. Så nyfiken var jag, väldigt nyfiken.

Herregud vilken liten piggelin jag fick träffa. Glad, framåt, och massor med bus och upptåg. Hon hoppade och skuttade, sprang runt i fullt fart. Och när jag lyfte upp henne så bara slappnade hon av och tillät mig pilla på henne överallt. Jag åkte därifrån med ett löfte att få sova på saken.
Gissa om jag har haft myror i hjärnan i natt.

Nå, vad tycker du? Är hon inte söt?
Freja 7 veckor

Kategori:
Susanne Hellman Holmström - kattbeteendevetare

Kattpsykolog Susanne Hellman Holmström

Hjälper dig med kattproblem | Föreläser | Utbildar
Här kan du läsa om vad som kan ligga bakom kattens beteende och vad du kan göra åt det. Du får också ta del av nyheter och annat. Välkommen att kommentera!

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Boel säger

    Utseendet har hon och tydligen även temperamentet så inget att tveka över där. Honor är oxå mysiga. Blir ju inte så stora som killarna men hon kanske kan baka en till dig

  2. Eva säger

    Har en av samma ras ,helt otroligt kelig kille lämnar en inte ifred o helt otroligt har gjort en kärlopration i armen ,ja han kollar den varje kväll

  3. Marita Palmqvist säger

    Haha! Vet precis vem det är :-). Klart att du ska slå till Sussie! Syrran Malva gör också tummen upp :-). Hon är ju en avbild av både mamma och syrran!

  4. Ann-Sofie Johansson säger

    Visst ska du ta hand om den fina lilla kattungen
    Lycka till! (Det vore väl skönt att bli av med myrorna!)

  5. Annika Johansson säger

    Slå till! Vänta inte för länge med att bestämma dig, för du vet ju att hon är den rätta!???

  6. Marie Annerberg säger

    Bedårande söt ❤️ Väldigt fin teckning med ett vitt framben!! Jag skulle nog haft myror ända tills jag hämtat hem henne!! Hon går ju knappast att motstå, eller??
    Hälsningar Marie

  7. Pamela säger

    Jätte fin är hon och verkar som hon redan valt dig ?
    Har denna uppfödare fler fina ungar?
    Vi letar efter en precis som du beskriver, perfekt beskrivning förresten! Och det ska vara en tjej…vi har letat o letat…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.